Även om Hemingway är som mest känd för sina romaner, anser många att hans noveller är det bästa med hans författarskap. Novellsamlingen I vår tid kom ut 1925 och var Hemingways första novellsamling och hans första större utgivning och liksom hans senare verk bär den prägel av en kort och pregnant skrivstil. I hans berättelser, som till exempel Tredagarsstormen, där han beskriver känslor på ett indirekt sätt, kan man se de första exemplen på hans isbergsteknik, där det centrala måste grävas fram från textens antydningar. Den och flera andra noveller från samlingen hör i dag till Hemingways mest kända noveller, bland annat Indianläger, Doktorn och doktorns fru, Något tar slut, Katt i regnet och Den dubbelhjärtade floden. Novellernas teman är utanförskap, förlust och sorg.
”Hemingways största bedrift var hans speciella stil. Hans enkla och sparsamma användning av språket hade stor genomslagskraft och det hade varit svårt att föreställa sig modern litteratur utan detta.” – James Fenton i förordet till Samlede noveller
“Ernest Hemingway har en sparsam, skön, tuff styrka. Hans språk är fint och starkt, vardagligt och fräscht, hårt och rent; hans prosa är som en varelse i sig själv. Varje stavelse är som en stimulerande, hänförande upplevelse av magi. Han ser på världen utan fördomar eller förutfattade meningar och registrerar noggrant och exakt med en nästan skrämmande omedelbarhet precis vad han ser (…) Hemingway beskriver en hel karaktär i en fras, en hel situation i en mening eller två. Han får varje ord att räknas på tre eller fyra sätt.” – Times