«Där makten finns — där finns ingen frihet.» — Pjotr Kropotkin
Pjotr Kropotkin (1842–1921) var fursten, forskaren och hovmannen som avstod allt som överklasslivet skänkt honom och förvandlades till anarkisten, kronofången och exildemagogen. I sin klassiska självbiografi En anarkists minnen skildrar han hur han blev alltmer medveten om orättvisorna och klasskillnaderna i Tsarryssland. Kontakten med marxismen förde honom till den nya radikala anarkismen, och han skrev några av rörelsens viktigaste böcker och pamfletter. Han rasade mot darwinismens kamp för tillvaron och såg i stället nyckeln till evolutionen i människors inbördes hjälp. Efter ett kringflackande liv präglat av spektakulära terrordåd, underjordiska möten och halsbrytande flykter, men också av hyllade böcker och geologiska studier, kunde han återvända till den nybildade Sovjetunionen — och vid det laget var han så berömd att inte ens Lenin vågade avrätta honom.
En anarkists minnen bjuder läsaren på ett levnadsöde olikt alla andra i världshistorien, mitt i en av Rysslands mest turbulenta tider. Boken presenteras här i klassikerserien Levande litteratur, i oförkortad nyöversättning av Karin Grelz och med förord av Lena Andersson.
