Det är sommar och Lone har fått en tam korp — varje gång hon går ut på gården kommer den och sätter sig på hennes axel. Men sedan läser Lone och hennes kusin Fia i en bok att korpar betyder otur. När korpen sedan krossar spegeln Lone fått av sin mamma blir allt ännu värre. Hur många års olycka blir inte det? Fia och Lone måste komma på något för att bryta oturen …
Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med “Kolla Killar”, och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: «Djävulens gömställe, “Kung Korints nyckel” och “Doften av vanilj.”
«Det här är en lågmäldberättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sinbästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen.Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. […] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har enförmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)
«Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. […] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar.” (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)
I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 — året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.