Om någon bad mig skriva något om mig själv. Då skulle jag förmodligen skriva så här: ”Jag. Lisa.” Jag har aldrig haft behovet att vräka ur mig mina inre tankar till vilken idiot som helst. Det förvånar mig att folk försöker. Det förvånar mig när de säger saker som ”du vet ju hur det är” eller ”jag bryr mig om dig, Lisa”. Jag tror inte att de skulle offra livet för mig eller ens ge mig en tusenlapp av sin månadslön. Så när de frågar mig ”hur är det med dig” för att sedan börja med sitt eget jävla tjatande igen, då ler jag bara vänligt och när de reser sig och säger ”å, vad kul att träffas” och ”vi hörs”, då svarar jag som jag förväntas svara. Men när de sen går därifrån så ger jag dem en blick i ryggen. Ett ögonkast med kniv, en svart förbannelse. Det ser de inte. Och det vet de inte. Jag ljuger bra, det gör jag.
Lisa för själen är Sisela Lindbloms omtalade debutroman (1995).
Denna bok ingår i en serie som består av återutgivningar av Norstedts ständigt aktuella författare, från olika epoker och ur olika generationer.
Böckerna finns också i e-boksformat. Gå in på www.norstedts.se/digitalaklassiker och läs mer.
