Marie Norins diktsamling är en samling dikter som handlar om att förlora fotfästet i en relation, om självlögner och skam, om allt det ogripbara och konkreta i en skilsmässa. En vitbok, skambok, sorgebok.
jag minns att vi sa att vi aldrig skulle krympa varandra
jag minns att vi sa att allt det här kommer att finnas kvar
ordet du, ordet vi, ordet oss du andas ännu inuti mig händerna har dina händer
munnen har din mun jag drömmer att jag faller, saker faller bort från mig, lossnar från mig, händerna, fingrarna, läpparna
kan jag lämna tillbaka det?