Röda Vita Rosen är en klassisk lek: det ena laget gömmer en “skatt”, det andra laget ska hitta den. Bland annat genom att fånga in medlemmar i det andra laget, och tvinga ur dem information. Inga knep är för fula i jakten. Det är som upplagt för dramatik.
Mariette Glodecks debutroman handlar om ett kompisgäng som precis verkar vara på väg att växa ifrån varandra — eller kanske bli vänner för livet. Det är Milla som är tillsammans med snälle Jens, men som tidigare varit tillsammans med Måns, den knepiga men lockande killen som alla dras till. Frida och Tove är Millas gamla skolkompisar. Frida är ordentlig, begåvad och har dåligt självförtroende. Tove är klarsynt och den som genomskådar allas spel. Carl är bögen som inte kommit ut ur garderoben. Och Teddy och Pepsi är festprissarna, varav åtminstone en börjar få svårt att sätta stopp innan det blir för mycket.
De är alla tjugonånting och de träffas för att festa och sola och återuppliva gamla minnen en midsommarhelg i skärgården. Blå, blå vindar och vatten, men känslorna i natten blir snart svartare än blå. Under kvällens gång börjar en trasslig väv av gamla historier, relationer och vänskaper, med mycket misstänksamhet och många sårade känslor, att träda fram.
Mitt i natten, fulla och rastlösa, får de för sig att leka Röda Vita Rosen. En lek som snart blir allvarligare än det var tänkt. De ser på varandra på ett helt nytt sätt och obehagliga sanningar avslöjas. De självupptagna skitstövlarna visar sig sårbara, de goda vågar ta för sig och de blyga börjar bita ifrån.
Mariette Glodeck har skrivit en psykologiskt skarpsynt, modern och driven roman om ett gäng ganska typiska unga människor.
