«Nu kom det ett lättsinne över henne som hon aldrig förr hade känt. Hon blev själv livligare och mindre tyst när hon var ute bland folk — hon kände att hon var mycket vacker nu, och hon var helt frisk och sund för första gången sedan hon blev gift.»
Kristin Lavransdotter är Sigrid Undsets stora historiska romantrilogi som utspelas i Gudbrandsdalen på 1300-talet. I den andra delen, Husfrun (1921), anländer de nygifta Kristin och Erlend till Husaby, där hon snart får ta ansvar för hans släktgård och deras barn. Hon älskar ännu sin make, även om hon ofta tvingas stå ut med hans hetsiga temperament och ständiga rastlöshet. I samlivet blir deras olikheter allt tydligare: Erlend har sin blick fäst på jordelivets belöningar medan Kristin blir alltmer upptagen av att försona sina synder och närma sig Gud.
Med Kristin Lavransdotter fick Sigrid Undset sitt stora internationella genombrott och erhöll kort därefter Nobelpriset med motiveringen «förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv». Nu presenteras hela trilogin i en efterlängtad nyöversättning av Gun-Britt Sundström, som även skrivit förordet i första delen.
«Kristin Lavransdotter är ju känd som en av världens största kärleksromaner, men den är större än så. Visst är den erotiska passionen ett bärande tema, men märkvärdigare ändå är skildringen av kärlek till barnen (konkret, sensuellt beskriven så underligt sällsynt i litteraturen) och hur den samspelar och konkurrerar med kärleken mellan föräldrarna. Det mästerliga är den stora väven av olika slags relationer.» Ur Gun-Britt Sundströms förord
