Lope de Vega (1562–1635) och Pedro Calderón de la Barca (1600–1681) är två av de främsta dramatikerna från seklet som kallas Spaniens guldålder. Ingen annanstans i Europa skrevs så mycket teater som i Spanien vid den här tiden. Federico García Lorca (1898–1936) räknas som Spaniens störste dramatiker sedan guldåldern.
I Fårakällan (ca 1612–1614) speglar Lope de Vega med inträngande psykologi, ironi och humor sin tids sociala verklighet. Pedro Calderón de la Barcas Livet en dröm (1635) ställer frågor om människans villkor och ansvar och är en plädering för eftertanke och försoning. Detta står i bjärt kontrast till temat i Federico García Lorcas Blodsbröllop (1933), där modern kan bära vad som har hänt i det förflutna men aldrig förlåta.
