Pianolärarinnan

»Elfriede Jelinek skriver så att man hör smärtan som ett dunkande hjärta under den kallhamrade texten.« Synnöve Clason, SvD
Erika Kohut är 36 år men bor ännu med sin mor — som övervakar varje steg dottern tar. Det har hon gjort sedan Erika var barn och offrades på konstens altare i musikstaden Wien. Hela sin ungdomstid har Erika tränat för att bli konsertpianist. Talangen räckte inte hela vägen. I stället försörjer hon sig som pianolärarinna. Den tortyrartade, lustfientliga disciplinen lever kvar i henne och förs vidare i hennes pianoelever. Sina undanträngda begär lever Erika ut i hemlighet, söker tillfredsställelse för dem på de mest obskyra ställen i staden.
Pianolärarinnan [Die Klavierspielerin, 1983] är Nobelpristagaren Elfriede Jelineks stora mästerverk. Med ursinnig kraft och språklig virtuositet skildras en kvinnas ensamhet och det samhälle hon lever i som en fånge. Romanen filmatiserades av Michael Haneke 2001 med Isabelle Huppert i huvudrollen. I svensk översättning av Margaretha Holmqvist.
ELFRIEDE JELINEK [f.1946] är en österrikisk författare och dramatiker. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks musikaliska bakgrund (som klassiskt skolad organist). 2004 tilldelades Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur.
»Vi har här en Nobelpristagare som inte är älskansvärd, men hon är ett grundförsvar mot den tilltagande bekvämligheten i världen.« Sigrid Combüchen, DN
»Michael Hanekes film baserad på Pianolärarinnan är inget jämfört med romanen.« The Guardian