Jan Johansen slog igenom med dunder och brak när han vann Melodifestivalen 1995 med «Se på mig», som blev en långkörare på topplistorna. Vad ingen visste då var att på scenen stod en väldigt sliten 29-åring på väg att tappa fotfästet av allt festande och en kringflackande turnétillvaro.
Trots att karriären gick uppåt och han stundtals svävade på moln befann han sig på ett sluttande plan, dels som människa, dels i relationerna med nära och kära. Jan Johansen var berusad av såväl framgång som den tillgång på alkohol som karriären ständigt erbjöd, och hamnade i en ond spiral. Det krävdes ett nyktert beslut för att göra den största comebacken, både till musiken och till livet. Men varje dag är en ny frestelse som kräver ett nytt beslut för att hålla sig kvar på fast mark. Hur gör man? Det är den stora fråga som det finns förvånansvärt lite skrivet om, trots alla bekännelseböcker. Att sluta dricka är ju inte svårt — det är att inte börja om igen som är den tuffa utmaningen. Hur tackar man nej? Vad kan man dricka i stället? Om detta berättar Jan tillsamman med journalisten och författaren Colette van Luik på ett sätt som de flesta människor, för att inte tala om alla de som försöker leva ett nyktert liv, kan ta till sig — särskilt som vi lever i ett landskap där mycket av umgänget kretsar kring alkoholkulturen. Boken avslutas med en omfattande intervju av My Skarsgård, läkare och alkohol— och drogterapeut, som berättar om alkoholens effekter, såväl medicinskt som relationsmässigt.
