Jag minns sommaren när vi älskade på Humlesäcken. Missionären på en kal bohusklippa. Den stekande solen och den dåsiga tröttheten. Den ömma fläcken på ryggen under spännet på bikiniöverdelen.
Min älskade, det är dags att öppna lådan med breven och läsa orden du aldrig fick se. Det är dags för mig att börja leva igen, trots att du inte finns kvar. När våra vänner diskuterade förkylda barn och husrenoveringar satt vi på intensiven på Sahlgrenska. När andra skaffade nya jobb och åkte på solsemester planerade vi för din begravning.
Det här är min berättelse om oss. Om dem vi var då: två unga människor, varav en blev sjuk. Jag måste lämna det där bakom mig nu och förlåta mig själv för att jag valde att leva vidare. Det är hög tid för mig att resa tillbaka till Humlesäcken.
?Det var mycket länge sedan jag läste något jag blev så imponerad av. Innehållet, i form av handling och berättelse, är otroligt drabbande, berörande, hudlöst och innerligt. Historien går rakt in i hjärtat och fångar in tidlösa begrepp som kärlek, sorg, tacksamhet, tillhörighet och livets eviga skönhet, trots dess mörker.? Kristina Jägfeldt | Språkkonsult, redaktör, lektör
Nominerad till Studieförbundets Vuxenskolans författarpris.
