Bilen närmar sig från ön och kör ut på bron. Motorn spinner mjukt och sövande, men mannen bakom ratten är plötsligt klarvaken. Trots tröttheten känner han att han aldrig mer, någonsin, kommer att kunna somna.
Dimman ligger nu tät som en fäll omkring honom. Det är som om den bildades långt därnere, som ångan ur en kittel. Som om den uppstod nere i djupet och steg upp ur det svarta vattnet under bron.
Ett par meter från kanten tycks föraren tveka och sakta ner. Varningssignalerna blinkar emot honom från motsatta sidan, och samtidigt börjar varningslamporna ge signaler också inne i hans huvud, det är ännu tid, han behöver bara bromsa och vända bilen och köra tillbaka över bron.
Sekunderna är långa som år, och medan bilföraren närmar sig stället där bron rasat hinner han se hela sitt liv i korta, ryckiga sekvenser. Nej, inte se: uppleva.
