”Först stod hon som förstenad utan att kunna röra sig, sedan smällde hon igen fönstret. Spökkullen. Det lyste i stugan på Spökkullen! Och mamma hade haft fel. Det var inte alls något vindkraftverk. Ljuset på kullen var svagt och blåaktigt medan vindkraftverken lyste röda. Som ondskefulla ögon.”
När Linnea tvingas flytta in i Floras gamla stuga inser hon att det spökar både i huset och på den märkliga kullen på andra sidan åkern. Men vad är det egentligen för ett ljussken som lyser mellan träden och varför är det bara Linnea som märker att stället är hemsökt?
Linnea vill inget hellre än att flytta därifrån, tillbaka hem där bästisen Veronica bor. I alla fall tills hon upptäcker att hon bor granne med Alexander, världens sötaste kille. Frågan är bara vem den mystiska Felicia är? Är det kanske så att Alexander redan har en flickvän.
