Tysk dagbok 1945–46

I januari 1945 samlar Röda armén sina styrkor för det sista slaget mot Nazityskland. Löjtnant Vladimir Gelfand, en 21-årig ukrainsk jude, ingår i 5. stötarmén. Han upplever förödelsen vid fronten, men också vardagen med personliga konflikter, angiverier och löss. Om nätterna tar han sin tillflykt till dagboken, där han avslöjar sin frustration över uteblivna medaljer och brist på kärlek. Samtidigt är hans berättelse, om än omedvetet, ofta grym. Som en sann krönikör undviker Gelfand inte känsliga ämnen som bristande disciplin, plundringar, massvåldtäkter och andra övergrepp mot den tyska civilbefolkningen.
I slutet av april 1945 drar Gelfand in i Berlin som en av segrarna. Där stannar han till september 1946. Efter krigets fasor längtar han efter frihet och söker sig bort från det trista kasernlivet. Han hamnar snart i en karusell av tillfälliga förbindelser med tyska flickor, disciplinbrott och moraliskt förfall. Här träder en människa fram och ger en unik inblick i en rödarmists privatliv under första året efter Nazitysklands sammanbrott. 
Vladimir Gelfand föddes 1923 i Novo-Archangelsk i östra Ukraina. Han inkallades till Röda armén 1942 och fick snart befälet över en granatkastarpluton. I maj 1945 var fienden besegrad och den unge ukrainaren av judisk härkomst längtade hem till det civila livet, men han måste tjänstgöra ytterligare 16 månader i Tyskland, den större delen av tiden i transportavdelningen i en av den sovjetiska ockupationsmaktens trofébrigader. Det blev inte den bästa tiden i hans liv. Efter demobiliseringen studerade han i sitt hemland och blev lärare. Vladimir Gelfand avled 1983.
PRESSRÖSTER
»Det är inte bara det ovanliga perspektivet som gör Vladimir Gelfands postuma [dagbok] till en läsupplevelse. Också den inre kampen, den moraliska och politiska, hur man nu vill kalla den blandning av blodtörst och medkänsla som rödgardisten Gelfand upplever i mötet med de besegrade tyskarna, faller utanför det gängse schemat. På gatorna ligger flyktingar och amputerade soldater, föräldralösa barn och tyska kvinnor som säljer sina kroppar. Gelfand tar för sig.« 
Per Landin, Dagens Nyheter