Av alla på gammelgammelmoster Ebbas begravning så är det Andrea som gråter allra mest. Hon vet inte varför — de stod inte varandra nära. Att den gamla damen testamenterat en av sina fina ringar till henne har bara resulterat i dåligt samvete. Vad har hon egentligen gjort för att förtjäna den? Kanske känns alltihop värre eftersom mamma precis lämnat pappa och flyttat till Amerika för karriärens skull. Nu har ju Andrea bara pappa, mormor och Ebbas ring kvar.
Alla säger att Andrea är Ebba upp i dagen, men själv förstår hon inte vad de menar. Hon ångrar att hon inte försökt lära sig mer om Ebba medan hon fortfarande levde. Är det försent nu? Hon skulle verkligen vilja veta just hur lika de egentligen var varandra. Kanske kan det hjälpa henne lära känna sig själv?
Nan Inger Östman (1923–2015) var en svensk författare som skrev böcker för både barn och vuxna. Hon är kanske framför allt känd för att ha skrivit ett stort antal böcker om hästintresserade ungdomar. År 1987 tilldelades hon Astrid Lindgren-priset.