Om man ibland ser vad som händer och förstår vad som sker. Kan man då undvika att inse konsekvenserna? Många drunknar i vardagen i längtan efter glädje, kärlek och närhet. Var finns då orden att beskriva det? Om man låter orden strömma genom huvudet och låter dom lägga sig i en egen ordning. Är det då bara meningslösa tankar som lekt med bokstäver? Carl Fridh
