-— Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe.
Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så hemtrevligt, det skänker lugn.
När jag ser på väggklockan blir jag glad.
När jag ser på termometern pickar orosfågeln i hjärtat.
Det är sekelskifte också på Svartviks sågverk — men det som märks mest är diskussionerna om föreningsrätten. Varför skulle inte sågverksarbetarna ha rätt att organisera sig?
Bricken är sjubarnsmamma. Det är trångt i köksrummet. Och ändå: när magister Sundblad föreslår att hennes äldste, Nikanor, ska skickas till läroverket i stan blir hon inte alls lika glad och stolt som Natan. Ska Nikanor tvingas iväg hemifrån och bli en främling bland sina egna?
Amerikauret är Vibeke Olssons fjärde roman om Bricken.
Sagt om Amerikauret:
«Vibeke Olsson bygger skickligt upp tidsandan och Bricken har en given plats i mitt hjärta.»
— Viola Kondracki, LitteraturMagazinet
