Boken I fönstret mittemot beskriver en liten bit av två helt vanliga väninnors liv. Gunilla och Maria och deras liv och vänskap håller ihop berättelsen. Det är mycket detaljerad vardagsskildring om arbete, fester, kärlek, relationer — och livet som går. Ett liv som utspelar sig här och nu, bland oss alla.
Mellan varven är berättelsen en smula crazy, men allvaret finns där. Liksom rädslan och ångesten. Tveksamheten vid livets stora vägskäl. Allt varvat med kärleken, den sinnliga lusten och optimismen. Kryddat med en orubblig tro på att allt löser sig, bara man tar saker och ting i rätt ordning. Det onda, det skrämmande dyker upp där man minst anar det. Det smyger sig på och det är svårt att värja sig.
Boken tar läsaren med på känslornas berg— och dalbana. Det kvinnliga evighetsdilemmat — att få livet att gå ihop med och utan män och ibland kanske trots alla dessa män — går som en röd tråd genom hela boken. Och man känner igen sig. Man känner igen alla sina vänner, arbetskamrater, chefer och grannar. Alla finns med.
