Här resonerar Mark Levengood kring ensamhet och samhörighet, hur vi som människor kan hitta fram till varandra bakom möbler eller andra hinder. Vi träffar vänner från förr, Marks mamma som sitter på bröllop och snyftar ”Inget är som första gången man gifter sig”, gamla Fröken i skolan som förtvivlat håller planschen med ”Jesus går på vatten” som värn mot den Nya Tiden, och storebror som aldrig kunnat förlåta att han fick lillebror Mark istället för en kanin. Men möt även taxichauffören som slickar på kontokorten, argsinta nunnor i Calcutta, stjärnögda gynekologer och släktens enda vita får, kusin Stefan. Alla ingår de i den värld som är Marks.