Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua, som då fortfarande var en brittisk koloni. I tonåren skickades hon av sin mor till USA för att arbeta som au pair och det skulle dröja tjugo år innan hon åter besökte sin ö och sin familj, då som den världs berömda författaren Jamaica Kincaid.
Efter sitt besök på Antigua skrev hon den lilla skriften En liten plats. Det är en rasande och anklagande text som riktar udden både mot de gamla kolonisatörerna och mot det som följt i deras fotspår: den västerländska turismen, offshorebankerna och de nya regeringarnas korruption. Med knivskarpa be traktelser och bitsk humor belyser hon de oförrätter den lilla platsen Antigua — liksom så många andra platser i de gamla kolonialmakternas periferier — fått utså.
En liten plats är en av Jamaica Kincaids mest spridda och diskuterade texter. Den läses ofta på universitetskurser i postkoloniala studier som ett inlägg i debatten om turistexploatering och exotism. Trots att den gavs ut redan 1988 har den fortsatt att hitta läsare, och är om möjligt än mer relevant idag än när den först gavs ut.
Ur En liten plats:
”Ni mördade människor. Ni fängslade människor. Ni rånade människor. Ni öppnade era egna banker och satte in våra pengar i dem. Kontona var i era namn. Bankerna var i era namn. Det måste ha funnits några goda människor ibland er, men de stannade hemma. Och det är poängen. Det är därför de är goda. De stannade hemma.”
Boken är översatt av Madeleine Reinholdsson och innehåller en nyskriven introduktion av Stefan Jonsson, som är kritiker, författare och professor i etnicitet vid Linköpings universitet.
