»låt oss ta oss tid att leva; låt oss följa naturen;
låt oss glädjas åt nuet; låt oss inte jäkta för ingenting.« Så formulerar Montaigne sin slutliga visdom i det sista kapitlet i Essayer. I En sommar med Montaigne får Antoine Compagnon oss att upptäcka en somrig och uppfriskande Montaigne: här finns tankar om allt möjligt från vänskap, engagemang, samtal, barnuppfostran till bortkastad tid och till och med övervikt. Han visar oss essayernas historiska rikedom och samtidigt deras aktualitet. Dessutom får vi en insikt i att renässansmänniskorna inte hade så mycket fasoner för sig som vi utan sade rent ut vad de tänkte.
